På upptäcktsfärd i Mellieha

Mellieha-bukten är platsen där den sicilianska greven år 1565 landsatte 8000 soldater för att stoppa turkarna/osmanerna från att ta makten från Johanniterriddarna. Omkring Mellieha och bukten ligger fortfarande vakttorn byggda av riddarna. Några av dem är delvis förstörda.

År 1798 inleddes en del av Napoleons invasion av Malta från Mellieha-bukten och under 2:a världskriget blev brittiska soldater utstationerade längs Melliehas kust i militärtält innan de invaderade Sicilien och Syditalien.

Idag lockar buktens 1,5 km. långa strand både turister och malteser, inte minst eftersom den är mycketn barnvänlig. Här är sällan underströmmar, som annars kan vara ett problem vid Maltas övriga stränder. Omkring stranden finns diverse vattensportaktiviteter, restauranger och barer. Man kan också hyra liggstolar och parasoller (säsongsberoende).

Fram till år 1961 var tonfisk-fiske en del av huvudsysselsättningen i Mellieha, som kallades TUNNARA. Mellieha var inte den enda platsen, men den var känd för hög kvalitet. Om man nämnde "Tal Mellieha t-Tonn" (tonfisk från Mellieha) kunde man vara säker på att få hög kvalitet. Ursprungligen fiskade man i Anchor Bay vid Popeye Village, men p.g.a. den ofta kraftiga nordvästanvinden, beslutade man att använda Mellieha-bukten istället. Näten var fastgjorda på den plats där man idag ser havsbruk i bukten. Fiskarnas bas var Westreme Battery, en militärbyggnad från år 1716 av riddarnas stormästare Perellos. Denna byggnad huserar nu TUNNARA museet. Tonfisk-fiske är än idag en viktig industri för Malta, men med mer moderna metoder. Man exporteras framför allt till Japan.

I Mellieh-bukten ses också havsbruk med odling av havsaborre och braxen. Man har fiskeodling på flera platser i bukterna omkring Malta och likaså i närheten av Comino.

Hjulspåren från forntiden är parallella "rännor" i klippgrunden, och kan vara upp till 60 cm. djupa och mellan 110-141 cm. breda. Om det är hjul eller medar som har skapat dessa spår, är fortfarande osäkert. Det har funnits många teorier genom tiderna, men de mest debatterade, och kanske mest korrekta, bud är följande:

1. Spåren har använts till transport av varor
2. Spåren är böndernas plogfåror
3. Spåren är vattningskanaler

Man menar att spåren stammar från bronsåldern, vilket betyder att spåren är ca. 4 000 år gamla.

År 2008 utgav arkeologen David H. Trump en ny bok om hjulspåren. Den verkar mest pålitlig även om den fortfarande baseras på teorier.

David H. Trump menar att spåren kommer från forntida transportmedel och således visar de transportvägar man använde. Men den stora gåtan är vilket transportmedel som användes. Spårens djup kombinerat med skarpa kurvor, ville nämligen medföra att vanliga vagnar på hjul och slädar skulle köra fast eller t.o.m. förstöras.

Reservatet är en f.d. saltsjö, där havsvattnet leddes in för att förångas i solen och rent havssalt återstod. Man har sedan gjort det till ett jaktområde, men det började se mörkt ut för fåglarna då man planerade att anlägga en väg genom området. Detta stoppades dock av Maltas Ornitologiska Förening, som idag heter Birdlife Malta. År 1978 blev området fredat och planerna för naturreservatet färdigt. 10 år senare öppnades Ghadira Naturreservat för allmänheten. Det hade under tiden etablerats små stigar till besökande, ett torn och små öar där fåglarna kunde slå sig ner för att vila på deras långa flytt från Europa till Afrika och retur igen.

Idag finns ca. 200 fågelarter registrerade i reservatet, som absolut är värd ett besök. Ta ev. med en kikare.

Många malteser kommer ut till kutområdet i Mellieha om sommaren, och många äger en liten semesterlägenhet eller ett sommarhus. En del bor i semesterlägenheterna hela sommaren, medan andra endast är där en kort period. Som exempel kan nämnas de gröna husen, inte så långt ifrån Mellieha Holiday Centre, som malteserna använder som sommarbostäder.

Området togs i bruk år 1978 och sommartid är upp emot 2 000 personer inkvarterade här.

I slutet av 1980-talet var tyskarna på utkik efter en grund med god utsikt över Mellieha-bukten. Tyskarna ville övergå de andra hotellens utsikt; både Mellieha Bay Hotel och Mellieha Holiday Centre.

De lyckades köpa grunden uppe på bergsryggen i Mellieha och meddetsamma började man bygga ett hotell. År 1992 stod hotellet färdigt och nu kunde tyskarna glädja sig över områdets bästa utsikt. Det var bara en sak de hade glömt då de byggde hotellet; att säkra sig att marken kunde bära den enorma vikten på hotellet. Det visade sig snabbt att bli en fatal förglömmelse. Hotellet nådde endast att hålla öppet i 1 månad, innan marken så smått började rasa. Trots den fina utsikten var hotellet oanvändbart och man blev givetvis tvungna att stänga.

Än idag pågår rättegången om vem som ska ställas till ansvar för detta fiasko, och vem som ska betala "kalaset".

Marfa-halvön är bergsryggen som ligger väster om Mellieha-bukten. Halvön är fylld med små vägar, som på flera ställen för ner till kusten som vänder mot grannön Comino och Gozo. Där finns också flera små badstränder - Little Armier, Paradise Bay och White Tower Bay.

Hela området är ett av de mest eftertraktade för malteserna själva när de ska på picnic under de kyligare månaderna. Överallt slår man upp bord och stolar och njuter av helgen och helgdagar tillsammans med familj och vänner. I bukten vid Armier och Little Armier finns det flera restauranger med fin utsikt över havet.

Red Tower byggdes mellan år 1647-1648 av Johanniterriddarnas stormästare Lascaris och dedikerades St. Agathe. År 1649 installerades fyra kanoner ibland var där uppe emot 49 riddare samlade i Red Tower, där de höll utkik efter fiender, speciellt osmaner/turkar som var huvudfienden. Det finns liknande borgar på grannöarna Gozo och Comino, så man kundde kommunicera med varandra vid angrepp.

Det är oklart varför och när borgen målades röd, men då den renoverades mellan 1999-2001 bevarade man den röda färgen. Red Tower har också fått namnet Dracula-borgen av danskarna, efter att dansk TV år 1978 spelade in serien Draulas ring här.

På fossilkusten har stora delar av leran och klipporna eroderat, så du kan se försteningar av bl.a. maneter, sjöborrar, sjöstjärnor och musslor.

Statyn av Jungfru Maria skulle skydda fiskarna på havet som passerade statyn. Idag skyddar statyn nog mer de många lustbåtar och turbåtar som seglar här under sommaren.

Kapellet vid Madonna-statyn
Kapellet byggdes på 1750-talet och är dedikerat Jungfru Maria. Kapellet håller öppet och dem som önskar kan gå in och be en liten ö.

Gulnäbbad lira
Gulnäbbad lira är en stormfågel som man har förmått att avla precis på dessa klippbranter vid Madonna-statyn. Projektet har tagit flera år, men det har lyckats att få 10% av världens gulnäbbade liror att avla på detta lilla område. Det visar att Malta också har intresse i att bevara fågellivet, i motsättning till vad många medier säger.

White Tower uppfördes år 1658 av riddarnas stormästare De Redin. Det har en kvadratisk form och bestod ursprungligen av två rum bredvid varandra, samt ett litet rum på taket. De senaste åren har man genomfört en rad ändringar, och tornet används idag som privat bostad. Bakom White Tower kan du se grannöarna Comino och Gozo.

Liksom de gröna husen i Mellieha-bukten, är Armier också ett sommarhusområde för malteser. Det är även en campingplats. Platsen har länge varit i mediernas sökljus, eftersom byggnaderna står på offentlig mark. Men det är inte många politiker som vågar ta upp kampen mot invånarna.

I nationalparken Il-Majjistral Nature and History Park finns fina vandringsrutter som tar dig förbi Maltas vackra natur. Med vackra utsikter, allsidig natur och bra klimat, är Maltas nationalpark perfekt att vandra i. En av de vackraste vandringslederna går längs Rdum Majjiesa - lerbranter, små vattenlopp och stora stenblock gör rutten otroligtn vacker.

På flera platser kan man njuta den vackra utsikten över havet, och speciellt vid soluppgång och solnedgång kan vi rekommendera att stanna och njuta av utsikten över Medelhavet. Runt omkring i parken finns också flera bevaringsvärdiga byggnadsvärk bl.a. från den brittiska militärens herredöme på Malta.

Popeye Village byggdes år 1979 till inspelningen av filmen om Popeye (Karl-Alfred). Ursprungligen var historien en tecknad film, där Popeye upptäckte Newfoundland och kallade det Sweethaven.

Vid uppförandet av staden importerade man all takspån till taktopparna från Kanada och träet till husen kom hela vägen från Nederländerna. Det krävde 165 man över 7 månader att bygga kulisstaden, och de använde inte mindre än 8 ton spik och 9 000 liter färg.

Popeye spelades av Robin Williams, och Olivia spelades av Shelly Duvall. Paul Smith spelade Brutus, Pat Dooley spelade Vimmer, Wesley Ivan-Hurt spelade Little Swee' Pea och Ray Walston spelade Popeye's far.

Idag kan du besöka kulisstaden (mot en entréavgift) och bland annat se flera av husen inifrån - och t.o.m. möta självaste Popeye.

På huvudgatan, precis innan du kommer fram till Mellieha stad från bukten, hittar man en liten port på vänster sida, som för ner till botten av en grotta. Enligt legenden har det hänt många mirakel i denna grotta. Ghar Tal- Madonna, som grottan heter, betyder Jungfru Maria's grotta.

Är du sjuk eller har ont någonstans i kroppen, kan du besöka den heliga källan och "hälla" det heliga vattnet där du är sjuk eller har ont. Källans vatten sägs ha läkande krafter.

På den ena väggen kan du se tack-gåvor, som har skänkts Ghar Tal- Madonna från folk som har tillbett Jungfru Maria och fått deras önskemål uppfyllda. De har var och en gett en gåva till grottan för att visam deras tacksamhet - alltifrån barnkläder till brudklänningar. Flera personer har också bifogat brev som tack till Jungfru Maria.

I kyrkan Our Lady of the Sanctuary (helgedomen) hittar du en liten utställning med ett urval av breven och gåvorna.

Följer du huvudvägen ner mot Mellieha-bukten kommer du till en kraftig S-sväng. Mellan planteringen hittar du en liten källa, som fram till 1930-talet användes av byns kvinnor till att tvätta kläder i. Lantmännen hämtade också vatten till deras boskap från källan.

Marmortavlorna på gårdsplatsens högra vägg är samma bön på olika språk. Dessa blev uppsatta i förbindelse med påve Johannes Paul II besök år 1990. Dörrarna mellan tavlorna leder in till ett antal rum som förr i tiden användes av pilgrimmarna under deras resor. Senare användes de som undervisningslokaler, och numera som lagerrum.

Platsen, där den lilla kyrkan ligger, har varit helig i flera tusen år. Enligt legenden besökte apostel Paulus och evangelisten Lukas kyrkan år 60 e. Kr. och Lukas målade ikonbilden i kyrkan. men med ny teknik har man tagit reda på att ikonbilden stammar från omkring år 1200. Den lilla kyrkan har byggts och ändrats många gånger.

Idag drivs helgedomen av nunneorden “Daughters of the Sacred Heart”, som har sitt kloster på huvudgatan i Mellieha. Härifrån driver de också en förskola.

Det är möjligt att besöka den del av kyrkan där ikonbilden hänger. Här finns även bilder av sjuka människor, brev och barnkläder hela vägen från Australien, proteser och kryckor där tidigare ägare påstår att helgedomen gjort dem överflödiga. Påve Johannes Paul II utnämnde kyrkan till helgedom under sitt besök år 1990.

OBS: Kom ihåg att täcka axlarna när du besöker kyrkan.

På trapporna från helgedomen till sockenkyrkan hittar du ingången till skyddsrummen från 2:a världskriget.

Det finns 46 skyddsrum i Mellieha och detta är det största av dem. Gångarna är 500 m. långa och uthuggna för hand. Komplexet består av privata rum, som kunde rymma hela familjer, födselsrum samt ett välbevakat rum till värdesaker. Rummen och gångarna tjänade som skydd åt den lokala befolkningen och folk från andra trakter på ön.

Kyrkans uppförande påbörjades år 1883 och stod färdig år 1897. Folk från stora delar av Malta hjälpte till med att bygga, men det var givetvis invånarna från Mellieha som gjorde det största arbetet. Stenarna kom från L-Ahrax området. (Området vid Madonna-statyn).

På söndagar hjälpte barn och kvinnor också till., bl.a. genom att hämta vatten och jord som användes till att framställa murbruk. Det kostade ca. SEK 120 000 att bygga kyrkan på den tiden. Den invändiga utsmyckningen är värd att se! Den föreställer segern över turkarna under belägringen år 1565, och du hittar en altartavla som föreställer Paulu's skeppsbrott.

Sockenkyrkan är dedikerad Jungfru Marias födelsedag den 8 september. På samma datum år 1565 segrade öns befolkning och Johanniterriddarna över osmanerna. Kyrkan håller endast öppet i förbindelse med mässor.

År 1609 etablerade riddarnas stormästare Wignacour fonden Monte di Redenzioni. Den skulle betala för befrielsen av kristna slavar, antingen maltesiska eller medlemmar av Johanniterriddarorden som tagits tillfånga av osmanerna.

Under årens lopp blev fonden större och år 1619 testamenterade Caterine Vitale ett stort jordareal vid Selmun till fonden. Man byggde en jaktstuga som kan hyras ut till riddarnas och på det sättet fick fonden ännu fler pengar i hyresintäkter.

År 1783 byggde Johanniterriddarna Selmun Palace som bl.a. hade ett kapell. Man har bl.a. byggt ett hotell bakom palatset och själva palatset inreddes med ett par suites och kapellet i palatset gjordes om till restaurang.

Utöver Red Tower, White Tower och Westreme Battery, har Mellieha-området också andra försvarsverk eller delar av försvarsverk. Bland annat den långa muren på vänster sida av Mellieha-bukten, som byggdes av Johanniterriddarna. Och britterna har efterlämnat sig både Fort Mellieha, som idag används av stadens scouter, och Fort Campbell som ligger i ruiner vid Selmun Palace, samt flera skottgluggar.